torsdag 29 november 2007
nuerejuligen!
japp, Last Christmas på högsta volym på jobbet!! pepparkaksskorpor igår och saffransskorpor ikväll...
onsdag 28 november 2007
Berlin
Berlinmuren, nu är det 18 år sedan. 1989. Jag tittar på biten av muren som min lärare hackat loss själv den där natten för 18 år sedan. Mina egna bitar ligger i köket. de kanske inte ens kommer från muren, de kan lika gärna komma från ett rivningshus med klotter i Östberlin. det roliga var att bitarna låg i en gammal grön fiat med sönderslagna rutor. de låg i en stor hög och hela mitt ressällskap kastade sig över dem och grabbade åt sig några stycken.
jag hade helt glömt bort de här bitarna tills jag hittade igen dem för några veckor sedan. de hade legat i en gammal bananlåda med en massa rat uppe i dalarna. innan jag flyttade till stockholm hade jag dem alltid framme. inte för att de symboliserar en ljus tid i mitt liv, gymnasiet var ett mörker. snarare för att de fick mig att känna mig historisk. jag hade faktiskt varit där, i berlin, så nära murens fall. en förändring som betydde så mycket för så många och som påminner mig om mitt privilegierade liv.
jag lever i ett demokratiskt land, jag får tycka, jag får tänka (numera även på kärnkraft) jag får handla fritt utan att vara övervakad av annat än mitt samvete. Nu påminner bitarna mig igen, varje morgon, de ligger återigen i mitt kök. ett annat kök. jag ser dem varje dag, det är inte alltid jag är medveten om att jag ser dem men de finns där. för att påminna. det spelar ingen roll var de kommer ifrån, symbolvärdet är för mig lika stort.
jag hade helt glömt bort de här bitarna tills jag hittade igen dem för några veckor sedan. de hade legat i en gammal bananlåda med en massa rat uppe i dalarna. innan jag flyttade till stockholm hade jag dem alltid framme. inte för att de symboliserar en ljus tid i mitt liv, gymnasiet var ett mörker. snarare för att de fick mig att känna mig historisk. jag hade faktiskt varit där, i berlin, så nära murens fall. en förändring som betydde så mycket för så många och som påminner mig om mitt privilegierade liv.
jag lever i ett demokratiskt land, jag får tycka, jag får tänka (numera även på kärnkraft) jag får handla fritt utan att vara övervakad av annat än mitt samvete. Nu påminner bitarna mig igen, varje morgon, de ligger återigen i mitt kök. ett annat kök. jag ser dem varje dag, det är inte alltid jag är medveten om att jag ser dem men de finns där. för att påminna. det spelar ingen roll var de kommer ifrån, symbolvärdet är för mig lika stort.
torsdag 22 november 2007
Kränkt och förminskad!
inflationistiska tendenser i svenska språket har vi ju varit med om förut och det är därför vi använder kraftuttryck.
i dagsläget använder jag detta uttryck - gärna i kombination - helt utan allvar...
allt annat är barockt!
i dagsläget använder jag detta uttryck - gärna i kombination - helt utan allvar...
allt annat är barockt!
pojkar-killar-män
brukar min vän joules sammanfatta dem som.
Just nu är jag mest pissed off! jävla skitgubbe! säg på en gång att du inte vill! för det brukar jag ju veta själv....
jag avskyr när pojkar-killar-män inte säger ifrån utan låter allt rinna ut i sanden, vad tror de att jag ska göra?! hugga huvet av dem?
rent snitt säger jag bara, rent snitt. frassarna visste vad de gjorde 1789.
Just nu är jag mest pissed off! jävla skitgubbe! säg på en gång att du inte vill! för det brukar jag ju veta själv....
jag avskyr när pojkar-killar-män inte säger ifrån utan låter allt rinna ut i sanden, vad tror de att jag ska göra?! hugga huvet av dem?
rent snitt säger jag bara, rent snitt. frassarna visste vad de gjorde 1789.
onsdag 21 november 2007
söndag 18 november 2007
ångest och terapi
det verkar ha gjort susen, terapin är snart avslutad och jag mår bättre än på länge.
Snubben jag är så förtjust i verkar inte vilja träffa mig och visst är det trist och det gör mig lite ledsen men det är bara att gå vidare.
skitgubbe skriker jag för mig själv och så känns det lite bättre för samtidigt börjar jag småle över att mitt hjärta trots allt fortfarande kan beröras. tack skitgubbe...
Snubben jag är så förtjust i verkar inte vilja träffa mig och visst är det trist och det gör mig lite ledsen men det är bara att gå vidare.
skitgubbe skriker jag för mig själv och så känns det lite bättre för samtidigt börjar jag småle över att mitt hjärta trots allt fortfarande kan beröras. tack skitgubbe...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)