är det dumdristighet eller masochism att ge sig in i projekt som kommer att misslyckas?! eller blir misslyckandena en självuppfyllande profetia? eller är det en korkad uppfattning om att när det väl lyckas så var det bara ren tur, inte ens egen förtjänst?
och var kommer de här idéerna ifrån, har jag kommit på dem själv? eller är det någon slags skyddsmekanisk mot risken att lyckas och vara lycklig över det? är det någonsin nog?
"varje människa är sin egen lyckas smed" jovisst och ibland hittar jag inte städet utan släpper släggan direkt på foten.
dags att se över det riktiga tillgångskontot igen, vad finns där egentligen som övertygar mig om min egen förträfflighet och vilka insättningar behövs för att få balans... en av dagens insättningar får bli kärlek från familj och vänner.
onsdag 28 februari 2007
struktur
har jag uppenbarligen svårt att få - eftersom motsatsen är kaos är mitt liv just kaotiskt.
enligt annan källa är motsatsen till kaos kosmos...jag behöver kosmos, inte osmos...som ger diffussion... jag känner mig som en Brownsk rörelse - slumpmässig, stokastisk - en slumpvandring - en martingal, nu är jag tillbaka i kaos igen.
struktur var det ja, struktur.
enligt annan källa är motsatsen till kaos kosmos...jag behöver kosmos, inte osmos...som ger diffussion... jag känner mig som en Brownsk rörelse - slumpmässig, stokastisk - en slumpvandring - en martingal, nu är jag tillbaka i kaos igen.
struktur var det ja, struktur.
tisdag 27 februari 2007
mitt hem är min borg etc
vad är det med renoveringar som får folk att bli så galna. cirklarna rubbas, det är stökigt, röriga hantverkare dyker upp på omaka tider.
är det ovissheten? när blir det klart? hur kommer det se ut? vad kommer att gå åt pipan? kommer jag någonsin att få cocoona igen?
är det trygghetsjakten som kommer fram? hade ett resonemang på semestern om det svenska säkerhetstänkandet (apropå att så många svenskar bär skidhjälm, moniteuren undrade om det var lag på det i Sverige och blev lite förvånad när jag meddelade att det just nu var mode, iof ett ganska klokt mode). hur många länder har lagstiftning om hjälm för barn, bilbälte i baksätet etc.
kan det vara så att när världen omkring oss kommer närmre och blir allt våldsammare så lagstiftar vi kring de få enkla saker som vi tror kan skydda oss. sambandet mellan oroligheter i mellanöstern och ryssarnas sovjetifiering och lagstiftning om cykelhjälm kanske inte är självklart men jag tror att det finns där.
är det ovissheten? när blir det klart? hur kommer det se ut? vad kommer att gå åt pipan? kommer jag någonsin att få cocoona igen?
är det trygghetsjakten som kommer fram? hade ett resonemang på semestern om det svenska säkerhetstänkandet (apropå att så många svenskar bär skidhjälm, moniteuren undrade om det var lag på det i Sverige och blev lite förvånad när jag meddelade att det just nu var mode, iof ett ganska klokt mode). hur många länder har lagstiftning om hjälm för barn, bilbälte i baksätet etc.
kan det vara så att när världen omkring oss kommer närmre och blir allt våldsammare så lagstiftar vi kring de få enkla saker som vi tror kan skydda oss. sambandet mellan oroligheter i mellanöstern och ryssarnas sovjetifiering och lagstiftning om cykelhjälm kanske inte är självklart men jag tror att det finns där.
måndag 26 februari 2007
återvänt
från semestern,
vederkvickt och lycklig.
lunchutsikt från i onsdags med Mont Blanc i bakgrunden, har ätit fitnessbaguette i 6 dagar...
vederkvickt och lycklig.
lunchutsikt från i onsdags med Mont Blanc i bakgrunden, har ätit fitnessbaguette i 6 dagar...
fredag 16 februari 2007
vändningen
är total. pappas operation verkar ha gått bra. idag ska jag dricka ett glas vin för första gången på tre veckor, kan bli intressant att se om det fortfarande är gott.
sitter nu och hoppar i stolen och väntar på att planet ska lyfta (imorgon först 0955). bloggen kommer att hålla sig lugn medan jag är på semester och håller undan lavinerna (4 av 5 just nu) svishar runt i djupsnön (40 cm i tisdags) och bronsar på après skin...
återkommer med rapporter om mänsklighetens dikeskörningar om en dryg vecka. jag själv kan befinna mig i vilket sinnestillstånd som helst.
sitter nu och hoppar i stolen och väntar på att planet ska lyfta (imorgon först 0955). bloggen kommer att hålla sig lugn medan jag är på semester och håller undan lavinerna (4 av 5 just nu) svishar runt i djupsnön (40 cm i tisdags) och bronsar på après skin...
återkommer med rapporter om mänsklighetens dikeskörningar om en dryg vecka. jag själv kan befinna mig i vilket sinnestillstånd som helst.
ett regn av omsorg
efter gårdagens totala urladdning av ångest och allmän depression kan jag bara glädjas åt att jag har så många som bryr sig. det känns lite uppblåst att stoltsera med det men jag kan inte låta bli. det är ju ett skönt motsatsförhållande till de extremt negativa tankar som rasslade runt som ett stridsgissel i mitt huvud härom natten.
det är lätt att börja avdramatisera sin själs svaga stunder så här i efterhand. jag känner mig som någon slags drama-queen. jag menar var det verkligen så illa? Jo , det var det, jag har i ärlighetens namn inte mått så dåligt i hela mitt liv, någonsin.
glädjande är ju att jag nådde toppen, eller snarare botten, i onsdags. så jag mår betydligt bättre idag än igår och än i förrgår etc. J träffade (privat) en tvättäkta psykiatriker igår som berättade om fördelarna med ångest (?!) är att det går nästan alltid att bota.
det är lätt att börja avdramatisera sin själs svaga stunder så här i efterhand. jag känner mig som någon slags drama-queen. jag menar var det verkligen så illa? Jo , det var det, jag har i ärlighetens namn inte mått så dåligt i hela mitt liv, någonsin.
glädjande är ju att jag nådde toppen, eller snarare botten, i onsdags. så jag mår betydligt bättre idag än igår och än i förrgår etc. J träffade (privat) en tvättäkta psykiatriker igår som berättade om fördelarna med ångest (?!) är att det går nästan alltid att bota.
torsdag 15 februari 2007
operation avvärjning panikångest
- har snart semester med mycket skidåkning och sol
- har pratat med hjärnskrynklare om hur hantera ångest
- har bokat tid hos skrynklare efter semestern
- har fått hjälp ikväll med tömning av förråd (grannjäveln ska dra sitt avlopp genom det...galet)
- rensar skrivbord
bra där, nu hoppas jag bara på att pappas operation går fint.
riktigt otäckt - panikångest
jag har varit riktigt låg hela veckan och förstå inte vad det beror på, vinterdepression, identitetshypokondri etc etc. det är så enkelt att säga till någon annan som beter sig som jag "ryck upp dig, gör något kul" . jag har definitivt sagt det, någon gång.
vi hade fyi-middag igår med "känner dina vänner dig som du känner dig själv"- lekar och det var nog inte min grej igår. när jag redan svävar i ett vakuum lite utanför mig själv blir det fullkomlig obegripligt att tro att någon annan ska kunna känna mig, jag gör det inte ens själv just då. så när vi efter ett par spelomgångar sätter oss till bords stiger paniken långsamt och jag försöker på ett inte alltför deprimerande sätt förklara att jag är just det, deprimerad, eller att jag i alla fall inte mår särskilt bra. de här middagarna brukar vara rätt roliga med rätt mycket skoj. jag känner själv att jag bara drar ner stämningen och vill fly, så det gör jag så snart jag kan.
ångesten stiger på tunnelbanan hem, jag minns inte riktigt hur jag tar mig ända hem men det gör jag och sitter sen och stirrar in i väggen en stund, vet inte hur länge. går och lägger mig och nu börjar det riktigt läskiga. andnöd, hyperventilering, hjärtklappning, ett starkt illamående, jag är helt övertygad om att jag snart kommer att dö och att det faktiskt inte spelar någon roll för att ingen skulle ändå bry sig. jag gråter hysteriskt tills jag troligen somnar av utmattning.
i morse mådde jag lite bättre och som den probelmlösare jag tror att jag är inser jag att det här måste lösas, jag tänker fasen inte vara med om det där en gång till.
så vad göra, googla ångest och behandling. resultat: symtomen passar in på panikångest. enligt Karolinskas psykiatricentrum definieras det så här:
En panikattack är plötslig och överväldigande. En mängd kroppsliga symtom som signalerar katastrof kommer snabbt samtidigt som man ofta har en känsla av att man ska dö eller att man håller på att tappa kontrollen. För att man skall kalla det en panikattack krävs att 4 av dessa 13 symtom uppträder:
Hjärtklappning
Svettning
Darrningar och skakningar
Andnöd
Kvävningskänsla
Smärta eller obehag i bröstet
Illamående eller magbesvär
Svindel, ostadighetskänslor eller matthet
Overklighetskänslor inför sig själv eller omgivningen
Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
Rädsla att dö
Domningar eller stickningar
Frossa eller värmevallningar
Symtomen når sin kulmen inom 10 minuter och klingar sedan av.
Det finns studier som visar att så många som en tredjedel av befolkningen haft en enstaka panikattack.
Nu ska jag bara se till att det var EN enstaka.
vi hade fyi-middag igår med "känner dina vänner dig som du känner dig själv"- lekar och det var nog inte min grej igår. när jag redan svävar i ett vakuum lite utanför mig själv blir det fullkomlig obegripligt att tro att någon annan ska kunna känna mig, jag gör det inte ens själv just då. så när vi efter ett par spelomgångar sätter oss till bords stiger paniken långsamt och jag försöker på ett inte alltför deprimerande sätt förklara att jag är just det, deprimerad, eller att jag i alla fall inte mår särskilt bra. de här middagarna brukar vara rätt roliga med rätt mycket skoj. jag känner själv att jag bara drar ner stämningen och vill fly, så det gör jag så snart jag kan.
ångesten stiger på tunnelbanan hem, jag minns inte riktigt hur jag tar mig ända hem men det gör jag och sitter sen och stirrar in i väggen en stund, vet inte hur länge. går och lägger mig och nu börjar det riktigt läskiga. andnöd, hyperventilering, hjärtklappning, ett starkt illamående, jag är helt övertygad om att jag snart kommer att dö och att det faktiskt inte spelar någon roll för att ingen skulle ändå bry sig. jag gråter hysteriskt tills jag troligen somnar av utmattning.
i morse mådde jag lite bättre och som den probelmlösare jag tror att jag är inser jag att det här måste lösas, jag tänker fasen inte vara med om det där en gång till.
så vad göra, googla ångest och behandling. resultat: symtomen passar in på panikångest. enligt Karolinskas psykiatricentrum definieras det så här:
En panikattack är plötslig och överväldigande. En mängd kroppsliga symtom som signalerar katastrof kommer snabbt samtidigt som man ofta har en känsla av att man ska dö eller att man håller på att tappa kontrollen. För att man skall kalla det en panikattack krävs att 4 av dessa 13 symtom uppträder:
Hjärtklappning
Svettning
Darrningar och skakningar
Andnöd
Kvävningskänsla
Smärta eller obehag i bröstet
Illamående eller magbesvär
Svindel, ostadighetskänslor eller matthet
Overklighetskänslor inför sig själv eller omgivningen
Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
Rädsla att dö
Domningar eller stickningar
Frossa eller värmevallningar
Symtomen når sin kulmen inom 10 minuter och klingar sedan av.
Det finns studier som visar att så många som en tredjedel av befolkningen haft en enstaka panikattack.
Nu ska jag bara se till att det var EN enstaka.
onsdag 14 februari 2007
hur olika vi ser det
har uppenbarligen tagit paus i arbetet för jag funderar just nu på unga människors dödsfall. för mig var det självklart att hon (Sällströmskan) drabbats av någon propp eller en infarkt eller något liknande. andra människor har tagit för självklart att hon tagit sitt liv.
jag vet inte vilket som är sant, tråkigt är det hursomhelst.
dö, kan jag ju göra närsomhelst.
bäst är att leva nu istället för att skjuta upp livet tills någon gång senare då jag har bättre ställt, mer tid, är gladare, snyggare etc.
jag vet inte vilket som är sant, tråkigt är det hursomhelst.
dö, kan jag ju göra närsomhelst.
bäst är att leva nu istället för att skjuta upp livet tills någon gång senare då jag har bättre ställt, mer tid, är gladare, snyggare etc.
dödsångest
vad är det här? unga människan, Johanna Sällström, går och dör? unga människor dör inte, punkt. det finns en regel att föräldrar ska dö före sina barn, allt annat är naturvidrigt.
jag får akut migrän och nackspärr.
bisarrt i sammanhanget är att jag såg det in en blogg innan jag läste det i en tidning. livets vägar äro outgrundliga. måtte hon vila i frid.
från och med nu ska jag alltid ha fina underkläder (lite som mormor som safear att hon kan bli tvungen att åka in på sjukan närsom) obducenten ska åtminstone få klippa i spets! ja, jag är verkligen morbid.
jag får akut migrän och nackspärr.
bisarrt i sammanhanget är att jag såg det in en blogg innan jag läste det i en tidning. livets vägar äro outgrundliga. måtte hon vila i frid.
från och med nu ska jag alltid ha fina underkläder (lite som mormor som safear att hon kan bli tvungen att åka in på sjukan närsom) obducenten ska åtminstone få klippa i spets! ja, jag är verkligen morbid.
tisdag 13 februari 2007
civilkurage
är det civilkurage att huta åt folk som jag uppfattar missköter sig? eller är det bara att sköta sig själv och strunta i andra?
for en sväng till den gamla lärdomsstaden igår, hann med en fika med A. hon hade fått spö på bussen på väg hem från jobbet. varför? jo, en person före henne i busskön fick inte åka med för att hon hade en gammal bussbiljett. personen fick ett utbrott och använde rasistiska glåpord mot busschauffören en stund innan hon slutligen gick av. A kunde då inte låta bli att ifrågasätta personens handlande då hon tyckte att det var både otrevligt och kränkande. personen flyger få på A, håller fast henne i håret och vevar tills någon annan person lyckas slita loss henne och hon drar därifrån (med As mössa) busschauffören ber då A om ursäkt för att hon fått stryk.
är sensmoralen här att man ska strunta i att säga till folk som uppför sig kränkande mot sina medmänniskor eller vad göra? jag tycker att A i alla bemärkelser gjorde rätt, trist bara att den andra personen uppenbarligen var bindgalen och att det tog sån tid innan någon annan reagerade på slagsmålet.
jag har själv ett ständigt irritationsmoment på t-banan, det kan tyckas löjligt men när kidsen har sina smutsiga skor på sätena ber jag dem ta ned fötterna eftersom de i förlängningen smutsar ner mina kläder. det höll jag också på att åka på spö för i höstas av en otäck tonåring (som bortsett från hot förföljde mig till kontoret, mycket omysigt). så nu låter jag bli.
har jag förlorat mitt civilkurage?
for en sväng till den gamla lärdomsstaden igår, hann med en fika med A. hon hade fått spö på bussen på väg hem från jobbet. varför? jo, en person före henne i busskön fick inte åka med för att hon hade en gammal bussbiljett. personen fick ett utbrott och använde rasistiska glåpord mot busschauffören en stund innan hon slutligen gick av. A kunde då inte låta bli att ifrågasätta personens handlande då hon tyckte att det var både otrevligt och kränkande. personen flyger få på A, håller fast henne i håret och vevar tills någon annan person lyckas slita loss henne och hon drar därifrån (med As mössa) busschauffören ber då A om ursäkt för att hon fått stryk.
är sensmoralen här att man ska strunta i att säga till folk som uppför sig kränkande mot sina medmänniskor eller vad göra? jag tycker att A i alla bemärkelser gjorde rätt, trist bara att den andra personen uppenbarligen var bindgalen och att det tog sån tid innan någon annan reagerade på slagsmålet.
jag har själv ett ständigt irritationsmoment på t-banan, det kan tyckas löjligt men när kidsen har sina smutsiga skor på sätena ber jag dem ta ned fötterna eftersom de i förlängningen smutsar ner mina kläder. det höll jag också på att åka på spö för i höstas av en otäck tonåring (som bortsett från hot förföljde mig till kontoret, mycket omysigt). så nu låter jag bli.
har jag förlorat mitt civilkurage?
måndag 12 februari 2007
identitetshypokondri
där har vi det, vinterdepression, pyttsan. Det här var ett mycket tjusigare begrepp. se citat och läs hela artikeln på
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_14607854.asp
– Det är djupt mänskligt att vilja vara del av något större. Det kan vara religion eller känslan att vara med och skapa en del av historien, en del av ett projekt där vi känner att ”det jag gör är helt nödvändigt”.Den känslan har vi förlorat, menar Thomas Hylland Eriksen. Det innebär att vi blir väldigt upptagna av våra egna liv, vår livsstil. Äter jag riktigt? Kan maten vara farlig? Borde jag bli vegetarian? Uppfostrar jag mina barn rätt? Thomas Hylland Eriksen kallar fenomenet identitetshypokondri. – Många går och känner på sin identitet hela tiden. Det är ett överflödsfenomen som visar att man inte har något viktigare för sig. Folk i fattiga länder är ju aldrig upptagna av sin identitet. Vilka är de stora farorna i att undvika risker?– Ängsligheten verkar handlingsförlamande, frihetsbegränsande och vi riskerar bli utan möjlighet att lära av våra fel. Och vi kan få relativt händelsefattiga liv.
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_14607854.asp
– Det är djupt mänskligt att vilja vara del av något större. Det kan vara religion eller känslan att vara med och skapa en del av historien, en del av ett projekt där vi känner att ”det jag gör är helt nödvändigt”.Den känslan har vi förlorat, menar Thomas Hylland Eriksen. Det innebär att vi blir väldigt upptagna av våra egna liv, vår livsstil. Äter jag riktigt? Kan maten vara farlig? Borde jag bli vegetarian? Uppfostrar jag mina barn rätt? Thomas Hylland Eriksen kallar fenomenet identitetshypokondri. – Många går och känner på sin identitet hela tiden. Det är ett överflödsfenomen som visar att man inte har något viktigare för sig. Folk i fattiga länder är ju aldrig upptagna av sin identitet. Vilka är de stora farorna i att undvika risker?– Ängsligheten verkar handlingsförlamande, frihetsbegränsande och vi riskerar bli utan möjlighet att lära av våra fel. Och vi kan få relativt händelsefattiga liv.
angst
dyker ju upp titt som tätt men just nu är den nästan ohanterlig, vad göra? ngt kul? terapi? piller? fan vet? nåväl, snart semester.
tillit och löften
har haft en riktig grubbelhelg, ett par lättsamma inslag med shopping, schlager och familj.
jag har länge haft problem med tillit, eller kanske är det så att tilliten har problem med mig. människor lovar och ändrar sig. det är kanske en liten fråga för dem men ibland en stor fråga för mig. en del löften bör helt enkelt inte ges, om man vet att de inte går att hålla. jag har slutat lova saker. jag försöker sluta lova saker för att vara till lags och bara göra det jag känner för.
men det finns en annan, egoistisk del, som skrämmer mig. den har att göra med just den extremt individualiserade attityden. smaka på det "bara göra det JAG känner för" var tar jaget slut och andra vid, finns ingen altruism kvar alls? spelar det någon roll om andra blir sårade eller ledsna eller är det viktigaste att göra det som JAG känner för?
jag är extremt känslig för just det här men det kan vara obegripligt för andra. jag tror att det handlar om grundläggande värderingar och människosyn. det är bara att ta människor för vad de är och välja vilka jag kan lita på och inte. tyvärr är det många som faller bort, jag vet inte vem som är sorgligast, jag eller dem?
jag har länge haft problem med tillit, eller kanske är det så att tilliten har problem med mig. människor lovar och ändrar sig. det är kanske en liten fråga för dem men ibland en stor fråga för mig. en del löften bör helt enkelt inte ges, om man vet att de inte går att hålla. jag har slutat lova saker. jag försöker sluta lova saker för att vara till lags och bara göra det jag känner för.
men det finns en annan, egoistisk del, som skrämmer mig. den har att göra med just den extremt individualiserade attityden. smaka på det "bara göra det JAG känner för" var tar jaget slut och andra vid, finns ingen altruism kvar alls? spelar det någon roll om andra blir sårade eller ledsna eller är det viktigaste att göra det som JAG känner för?
jag är extremt känslig för just det här men det kan vara obegripligt för andra. jag tror att det handlar om grundläggande värderingar och människosyn. det är bara att ta människor för vad de är och välja vilka jag kan lita på och inte. tyvärr är det många som faller bort, jag vet inte vem som är sorgligast, jag eller dem?
torsdag 8 februari 2007
trögt
det går för arbetsmarknadens parter just nu, de tassar omkring och burrar upp sig som kåta rapphöns i väntan på strid. varenda fråga som rör deras omsråde och som de normalt är överens om går nu att hamna i klinch över, suck. det blir nog ingen arbetsfred förrän efter sommarsemestern.
gårdagens mest djupgående ämne
middagen igår fördes via blottare och sexualbrott i allmänhet in på prostitution.
definitionen i wikipedia:
Prostitution (ytterst av latin prostituere, ’(offentligt) ställa ut’) kallas den verksamhet där en person mot ersättning utför sexuella handlingar åt en annan. Ersättningen kan tillfalla utföraren eller den person som organiserar verksamheten.
Den prostituerade kan vara såväl manlig som kvinnlig och kunden av samma eller motsatt kön. Heterosexuell kvinnlig prostitution är sannolikt mest frekvent, men alla varianter förekommer. Homosexuell manlig prostitution är omfattande. Heterosexuell manlig prostitution är däremot mindre vanlig liksom homosexuell kvinnlig prostitution. Kvinnliga sexköpare utgör alltså fortfarande en minoritet, men är enligt vissa studier den globalt snabbast växande kundgruppen; detta betraktas av vissa som en av jämställdhetens avigsidor.
i en historisk tillbakablick i samma källa går att läsa om försök till legalisering av prostitution, i denna tillbakablick tas bara heterosexuell prostitution upp. redan i romarriket fanns särskilda bostäder och de som registrerades där förklarades sedan för äreslösa.
ett skutt i historien och till Sverige där det under 1800-talet infördes en reglementering av prostitution och tanken var då att stoppa spridning av könssjukdomar. I vissa städer där det vistades många unga män, till exempel studentorter eller där det fanns regementen ville man särskilt göra en insats. Då de prostituerade kvinnorna ansågs vara skyldiga till spridningen, bokfördes och registrerades kvinnor i några orter i Sverige av polisen och togs in för undersökning, s. k. besiktning en gång i veckan. I och med detta befästes deras identitet som prostituerade då de fråntogs sina prästbetyg som behövdes när man skulle lämna staden och istället gavs en besiktningsbok där undersökningarna bokfördes. Förespråkarna av reglementeringen använde argumentet att kvinnorna behövdes för att skydda de kyska kvinnorna som fanns i staden från de unga männen, som inte skulle kunna behärska sin sexualdrift. Reglementeringen av kvinnorna i prostitutionen kan sägas vara definitivt upphävd i och med Lex Veneris 1918.
enkelt uttryckt är det så här; regleringar och legaliseringar i all ära, så länge det finns efterfrågan så kommer det att finnas ett utbud.
definitionen i wikipedia:
Prostitution (ytterst av latin prostituere, ’(offentligt) ställa ut’) kallas den verksamhet där en person mot ersättning utför sexuella handlingar åt en annan. Ersättningen kan tillfalla utföraren eller den person som organiserar verksamheten.
Den prostituerade kan vara såväl manlig som kvinnlig och kunden av samma eller motsatt kön. Heterosexuell kvinnlig prostitution är sannolikt mest frekvent, men alla varianter förekommer. Homosexuell manlig prostitution är omfattande. Heterosexuell manlig prostitution är däremot mindre vanlig liksom homosexuell kvinnlig prostitution. Kvinnliga sexköpare utgör alltså fortfarande en minoritet, men är enligt vissa studier den globalt snabbast växande kundgruppen; detta betraktas av vissa som en av jämställdhetens avigsidor.
i en historisk tillbakablick i samma källa går att läsa om försök till legalisering av prostitution, i denna tillbakablick tas bara heterosexuell prostitution upp. redan i romarriket fanns särskilda bostäder och de som registrerades där förklarades sedan för äreslösa.
ett skutt i historien och till Sverige där det under 1800-talet infördes en reglementering av prostitution och tanken var då att stoppa spridning av könssjukdomar. I vissa städer där det vistades många unga män, till exempel studentorter eller där det fanns regementen ville man särskilt göra en insats. Då de prostituerade kvinnorna ansågs vara skyldiga till spridningen, bokfördes och registrerades kvinnor i några orter i Sverige av polisen och togs in för undersökning, s. k. besiktning en gång i veckan. I och med detta befästes deras identitet som prostituerade då de fråntogs sina prästbetyg som behövdes när man skulle lämna staden och istället gavs en besiktningsbok där undersökningarna bokfördes. Förespråkarna av reglementeringen använde argumentet att kvinnorna behövdes för att skydda de kyska kvinnorna som fanns i staden från de unga männen, som inte skulle kunna behärska sin sexualdrift. Reglementeringen av kvinnorna i prostitutionen kan sägas vara definitivt upphävd i och med Lex Veneris 1918.
enkelt uttryckt är det så här; regleringar och legaliseringar i all ära, så länge det finns efterfrågan så kommer det att finnas ett utbud.
onsdag 7 februari 2007
långsamhetens lov
får en helt ny innebörd. nu kan jag på fullaste allvar få se en ost mogna...http://www.cheddarvision.tv/ och det kommer att ta minst 9 månader
vansinnigt och briljant
vansinnigt och briljant
självförverkligande
ska jag gå en kurs månntro? blir kort om tid inför den här frankrikeresan men en förbättring av franskan i stort borde göra sitt, då kan man äntligen läsa proust på originalspråk....om det nu är ett mål, alternativt förstå vad den galna snubben i skidshoppen egentligen säger. tål att tänkas på.
nytt begrepp
åh, jag älskar värdelöst vetande, lärde mig just ett nytt begrepp.
"Das Unheimliche”. (Som ju brukar översättas som det kusliga, men en bokstavlig översättningen, det ohemlika, är bättre.) Freud lärde oss att vi ska tänka oss das Unheimliche som när det främmande visar sig i det kända, och det kända i det främmande. kan även användas i den sublima idéhistoren, sjukt bra.
kommer att användas inom kort, var så säker...
"Das Unheimliche”. (Som ju brukar översättas som det kusliga, men en bokstavlig översättningen, det ohemlika, är bättre.) Freud lärde oss att vi ska tänka oss das Unheimliche som när det främmande visar sig i det kända, och det kända i det främmande. kan även användas i den sublima idéhistoren, sjukt bra.
kommer att användas inom kort, var så säker...
shopping
eftersom jag blivit så omåttligt rik under de här veckorna har shoppingen tagit fart igen. gårdagens fynd syns på bilden, I like. återkommer med foto på mina nya lacksneakers....
i övrigt utmärkt afton med joules och lite mindre utrymme för grubblerier och mer lösningstänkande (nej inte tankar på lösningar typ linsvätska, spolarvätska, lacknafta, olja etc) och feng shuiande.
såg ngt konstigt på vägen till kontoret i morse, "hälsobaguette", är inte det en sk contradiction in terms? det är ungefär som att göra en pain chocolat på rågmjöl! lägg av.
i övrigt utmärkt afton med joules och lite mindre utrymme för grubblerier och mer lösningstänkande (nej inte tankar på lösningar typ linsvätska, spolarvätska, lacknafta, olja etc) och feng shuiande.
såg ngt konstigt på vägen till kontoret i morse, "hälsobaguette", är inte det en sk contradiction in terms? det är ungefär som att göra en pain chocolat på rågmjöl! lägg av.
tisdag 6 februari 2007
tråkig
har på senare tid etablerat uppfattningen att mitt eget liv är rätt tråkigt. jag är hemma mycket, tränar tom, hänger mindre på krogen, jag häller inte i mig vin i kaskader etc.
är det så att jag själv tycker att jag är tråkigare utan alkohol eller är jag bara rädd för att andra ska tycka att jag är tråkig? eller ge mig besvärade kommentarer av typen "ingen aw med dig dåra"
hm, nykterister gör folk nervösa.
har jag en social eller en kemisk abstinens?
har i dagsläget sparat 2500:-
är det så att jag själv tycker att jag är tråkigare utan alkohol eller är jag bara rädd för att andra ska tycka att jag är tråkig? eller ge mig besvärade kommentarer av typen "ingen aw med dig dåra"
hm, nykterister gör folk nervösa.
har jag en social eller en kemisk abstinens?
har i dagsläget sparat 2500:-
måndag 5 februari 2007
åsikter om andra
pff, vilket struntprat, mitt eget liv är ju så tråkigt just nu att jag inte kan annat än ha kommentarer om andra och hur de lever sina liv. måste staga upp mig
humlan och jag funderade i fredags över hur patetiska vi egentligen förefaller när vi fått lite innanför västen och rullar hatt. vi hade rätt många synpunkter på en dam, i detta fall på fasching i fredags, som dansade lite käckt för sig själv på det tomma dansgolvet. förmodligen hade vi bara betraktat oss själva som ironiska och tuffa i allmänhet om det varit vi som gjort motsvarande.
vi hade tidigare under kvällen synpunkter på dagens ungdom och dess bristande förståelse inför sambandet mellan arbete och pengar. pengar in, pengar ut. glassa lite, bli känd etc. jag kanske bara är avundsjuk inför det här nöjda beteendet. att jag själv inte kan vara så avslappnad. frågan kom upp apropå hennes syster som tillhör "de där bortskämda 80-talisterna" humlan blev överlycklig när syrran kläckte ur sig att hon skulle börja plugga - om två år, visade det sig. annat exempel, god vän som jobbar som personalare med många 18-25-åringar som är på sina första jobb. de annars nog så handlingskraftiga ungdomarna hinner få både erinran och varning och sparken innan de fattar sambandet "komma i tid" och "få jobba kvar".
det är tametusan bara jag som är gammal och tror att ambition och hårt arbete lönar sig,
bitter, moi?!
humlan och jag funderade i fredags över hur patetiska vi egentligen förefaller när vi fått lite innanför västen och rullar hatt. vi hade rätt många synpunkter på en dam, i detta fall på fasching i fredags, som dansade lite käckt för sig själv på det tomma dansgolvet. förmodligen hade vi bara betraktat oss själva som ironiska och tuffa i allmänhet om det varit vi som gjort motsvarande.
vi hade tidigare under kvällen synpunkter på dagens ungdom och dess bristande förståelse inför sambandet mellan arbete och pengar. pengar in, pengar ut. glassa lite, bli känd etc. jag kanske bara är avundsjuk inför det här nöjda beteendet. att jag själv inte kan vara så avslappnad. frågan kom upp apropå hennes syster som tillhör "de där bortskämda 80-talisterna" humlan blev överlycklig när syrran kläckte ur sig att hon skulle börja plugga - om två år, visade det sig. annat exempel, god vän som jobbar som personalare med många 18-25-åringar som är på sina första jobb. de annars nog så handlingskraftiga ungdomarna hinner få både erinran och varning och sparken innan de fattar sambandet "komma i tid" och "få jobba kvar".
det är tametusan bara jag som är gammal och tror att ambition och hårt arbete lönar sig,
bitter, moi?!
morsor
åkte skidor igår igen. jag gillar inte när andra har synpunkter på hur jag lever mitt liv och som den sanna filosof jag är borde jag därför i högsta grad låta bli att ha åsikter om andra.
Nu är det dags för ett undantag. vad är det med morsor och deras telningar?! och för den delen andras barn. självklart är det viktigt att bry sig om sin nästa etc men vad får en morsa att åka förbi hela liftkön för att ryta åt en unge som åker skidor med en klubba i munnen. är det inte barnets egna föräldrar som ska se till att ungen fattar själv? eller är det någon slags gen som triggas igång när föräldrarskapet inträder? eller är det en direkt imitation av hur ens egna föräldrar uppför sig?
läste en recension av pjäsen Helgonlegender igår, baserad på Majgull Axelssons och återigen slår det mig hur lätt det är att beskylla sina föräldrar för allt som kan gå fel. borde inte föräldrars handlingar ha någon slags preskriptionstid? de är ju trots allt inte superhjältar, den villfarelsen eliminerades förhoppningsvis någon gång under de tidiga tonåren. en nybliven pappa kommenterade sitt faderskap med "nu kommer jag vara hjälte i tretton år, det gäller att passa på och njuta för sen blir man enbart pinsam och en tönt"
Trots allt är det lite smärtsamt att inse sina föräldrars sårbarhet, de är människor med styrkor och svagheter, även de kan behöva stöd och uppskattning från sitt barn. inte så att ett barn ska bli förälder till sin förälder men jag tror att många barn glömmer bort att ge sina föräldrar cred för det kanonjobb de faktiskt har gjort.
Nu är det dags för ett undantag. vad är det med morsor och deras telningar?! och för den delen andras barn. självklart är det viktigt att bry sig om sin nästa etc men vad får en morsa att åka förbi hela liftkön för att ryta åt en unge som åker skidor med en klubba i munnen. är det inte barnets egna föräldrar som ska se till att ungen fattar själv? eller är det någon slags gen som triggas igång när föräldrarskapet inträder? eller är det en direkt imitation av hur ens egna föräldrar uppför sig?
läste en recension av pjäsen Helgonlegender igår, baserad på Majgull Axelssons och återigen slår det mig hur lätt det är att beskylla sina föräldrar för allt som kan gå fel. borde inte föräldrars handlingar ha någon slags preskriptionstid? de är ju trots allt inte superhjältar, den villfarelsen eliminerades förhoppningsvis någon gång under de tidiga tonåren. en nybliven pappa kommenterade sitt faderskap med "nu kommer jag vara hjälte i tretton år, det gäller att passa på och njuta för sen blir man enbart pinsam och en tönt"
Trots allt är det lite smärtsamt att inse sina föräldrars sårbarhet, de är människor med styrkor och svagheter, även de kan behöva stöd och uppskattning från sitt barn. inte så att ett barn ska bli förälder till sin förälder men jag tror att många barn glömmer bort att ge sina föräldrar cred för det kanonjobb de faktiskt har gjort.
fredag 2 februari 2007
mitt horrorskåp och Brel
jag kom på ett lustigt sammanträffande.
under onsdagens fyi läste sessanne mitt horrorskåp för 2007. förutom de vanliga dravlet, som jag självklart tar till mig om det är bra, stod det att 2007 skulle bli lika bra som 1995. Just 1995 var ett fantastiskt år, det var mitt första som student i uppsala, ja, gissa själv...
året började strålande med en efterföljande bedrövlig senvår och sommar och därpå en fantastisk höst. just under hösten lyssnade jag mycket på Jacques Brel samtidigt som jag återupprättade ett halvknäckt självförtroende på studerandefronten.
så, jag skippar bedrövelserna och håller mig till det goda från 1995, tack Brel
under onsdagens fyi läste sessanne mitt horrorskåp för 2007. förutom de vanliga dravlet, som jag självklart tar till mig om det är bra, stod det att 2007 skulle bli lika bra som 1995. Just 1995 var ett fantastiskt år, det var mitt första som student i uppsala, ja, gissa själv...
året började strålande med en efterföljande bedrövlig senvår och sommar och därpå en fantastisk höst. just under hösten lyssnade jag mycket på Jacques Brel samtidigt som jag återupprättade ett halvknäckt självförtroende på studerandefronten.
så, jag skippar bedrövelserna och håller mig till det goda från 1995, tack Brel
brel och grubblerier
gick på Vasan igår, såg föreställningen med svenska tolkningar av Brel. den mannen visste vad melankoli ville säga, framför allt i kombination med en viss sarkasm och bitter ironi. Fängslande eller ej jag var så trött att jag höll på att somna där och då. tankarna fladdrade konstant iväg utan att leda till ngt användbart. tror att det är dags att tagga ned lite i helgen, kanske en hemmakväll på lördag... fan trot.
torsdag 1 februari 2007
lagen om alltings jävlighet
även kallad Murphy's Law.
jag blir baske mig vidskeplig, så fort jag börja klura på livskriser och elände så dyker det upp ngt jävelskap.
jag blir baske mig vidskeplig, så fort jag börja klura på livskriser och elände så dyker det upp ngt jävelskap.
tro och vetande
min mormors mor brukade använda ett klassiskt uttryck "var och en blir salig på sin fason" och jag antar att hon med det menade att tro är ngt personligt och även privat. jag väljer själv och ingen annan skall lägga sig i min trosuppfattning
ibland undrar jag om alla trosanknytna val verkligen är egenvalda.
självklart är jag ju präglad av min egen uppväxt med gudföräldrar som aktiva kristna, de ansträngde sig ordentligt för att berätta för oss om kristendomens budskap. jag har inte valt att leva som de men jag har fått en rejäl grundutbildning i vad jag uppfattar som kungstanken i denna religion.
i livskriser söker sig många människor till religion för tröst och förståelse, jag tror att dagens moderna människa med alla våra framsteg har svårt att förstå nederlag och besvikelser. i den västerländska kulturen uppfattas lidande och död som ett ont. men det går ju att förenkla teodicéproblemet genom att betrakta döden som en befrielse. vanligtvis går dock inte sådana föreställningar ihop med idén om en allsmäktig och god Gud, eftersom denne är upphovet till skapelsen. det går att vända på problemställningen och istället fråga sig var det goda kommer ifrån och varför vi utgår från att det goda är normen. även detta förutsätter att man talar om en allsmäktig och god skapargud.
den mest allmänt accepterade lösningen på problemet inom kristendomen är att det ligger inbäddat i problemet med den mänskliga friheten. enligt denna uppfattning var det Guds vilja att skapa en varelse som var i stånd att förkasta honom, så att den gemenskap som skulle uppstå mellan Gud och människan inte skulle vara tvungen, utan en akt av fri vilja och oegennyttig kärlek. möjligheten att säga ja förutsätter möjligheten att säga nej.
och nu kommer jag till pudelns kärna, när väljer vi egentligen själva vår religion och tro. när/om vi döps? när/om vi konfirmeras? hur många tillhör egentligen ett trossamfund helt slentrianmässigt?!
de som i vuxen ålder väljer att byta trosuppfattning gör ju ett aktivt val och har förhoppningsvis tänkt över något som kan uppfattas som ett stort och mycket privat val.
ibland undrar jag om alla trosanknytna val verkligen är egenvalda.
självklart är jag ju präglad av min egen uppväxt med gudföräldrar som aktiva kristna, de ansträngde sig ordentligt för att berätta för oss om kristendomens budskap. jag har inte valt att leva som de men jag har fått en rejäl grundutbildning i vad jag uppfattar som kungstanken i denna religion.
i livskriser söker sig många människor till religion för tröst och förståelse, jag tror att dagens moderna människa med alla våra framsteg har svårt att förstå nederlag och besvikelser. i den västerländska kulturen uppfattas lidande och död som ett ont. men det går ju att förenkla teodicéproblemet genom att betrakta döden som en befrielse. vanligtvis går dock inte sådana föreställningar ihop med idén om en allsmäktig och god Gud, eftersom denne är upphovet till skapelsen. det går att vända på problemställningen och istället fråga sig var det goda kommer ifrån och varför vi utgår från att det goda är normen. även detta förutsätter att man talar om en allsmäktig och god skapargud.
den mest allmänt accepterade lösningen på problemet inom kristendomen är att det ligger inbäddat i problemet med den mänskliga friheten. enligt denna uppfattning var det Guds vilja att skapa en varelse som var i stånd att förkasta honom, så att den gemenskap som skulle uppstå mellan Gud och människan inte skulle vara tvungen, utan en akt av fri vilja och oegennyttig kärlek. möjligheten att säga ja förutsätter möjligheten att säga nej.
och nu kommer jag till pudelns kärna, när väljer vi egentligen själva vår religion och tro. när/om vi döps? när/om vi konfirmeras? hur många tillhör egentligen ett trossamfund helt slentrianmässigt?!
de som i vuxen ålder väljer att byta trosuppfattning gör ju ett aktivt val och har förhoppningsvis tänkt över något som kan uppfattas som ett stort och mycket privat val.
deprimert!
insåg igår på hemväg från rasande trevlig middag hos minken att det inte blir ngn skidåkning ikväll heller. suck,
istället ska jag få lyssna på fransk chanson på Vasan, Brel är det som ges med föregående moules, tjoho, les moules sont arrivées!
piggar upp mig själv på skidfronten med en bild från Chamonix/Argentière, två veckor kvar nu...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)