att ta makten över sitt eget liv

Det kan vara svårt ibland, ruska av sig en motgång eller sorg som en annan människa åsamkat mig. Någon har gjort mig riktigt, riktigt arg och ledsen. Åren går och sorgen och ilskan sitter kvar, oförätten är en ständig tagg. Allt detta hindrar mig från att gå vidare i livet. Den där elaka människan påverkar mig fortfarande och har ingen aning om hur stor makt han har.

Hur länge har jag tänkt låta denna situation hålla i sig? Hur länge tänker jag låta hans svek hindra och begränsa mig? Det kan ju bara jag bestämma...och det är så svårt.

Så enkelt att gömma sig bakom och använda som självömkande ursäkt för att inte gå vidare, för tänk? Det kanske händer igen, överlever jag det? Troligtvis.

bra saker

ibland glömmer jag att säga till mina vänner hur bra de är och hur glada de gör mig. jag fick ett mail idag som gjorde mig mycket glad:

Hej!

du är sjukt bra :)

Varken mer eller mindre och bara så himla härligt

bakåtblickar

Jag vet inte om det är en försenad 30-årskris eller en förtida 35-årsfundering men det är mycket familj just nu. Troligtvis är det orsakat av min pappas sjukdom.

Det känns otroligt viktigt att ha hela familjebilden klar för sig. "Släkten följa släktens gång.." Häromdagen åt jag lunch med min pappas kusin, hon lämnade Sverige till förmån för världen för snart 50 år sedan. Hur är det med mina amerikanska släktingar? Hur är de? Hur var det förr? Hur var min pappa som liten, farmor, farfar, pappas far- och morföräldrar? Dagen innan åt jag middag med min mormor, samma frågor. Hur var det förr? Hur var de?

Jag fick frågan häromdagen vem jag är mest lik, mamma eller pappa. Jag är alltid jag men jag brås såklart på mina föräldrar. Ligger det något undermedvetet eller inte? Är det beteenden sen barndomen eller kan det ligga djupare? i generna? Vad väljer jag och vad är förutbestämt?

jag - en nörd

jajamensan, det är konstaterat, jag har glasögon intresserar, mig för bisarra ämnen som inte andra förstår och jag koketterar med det.

Alla människor är unika, så långt är jag med. Men om varje människas specialintresse, för att det inte (enligt vem?) kan klassas som allmänintresse är nördigt, vem är då inte nörd? Är alla nördar? eller ingen?

HURRA!

Idag är det firardags! Pappsen har varit hos doktorn och fått besked om cellgifterna - de funkar! de tar! de krymper de små jävla aliensarna!

bikramyoga - lööv

Det här var ju briljant, på ett fullkomligt vansinnigt sätt. Liten källardörr i Vasastan, mörk hyfsat designad lokal, ett litet hammam, en extremt svettig receptionist (tror att han precis kom ut från ett pass) lugn men förväntansfull stämning, instruktör som berättar lite om hur det fungerar, mörkt omklädningsrum, men på ett fancy sätt.

Gott så, promenerar in i träningslokalen, det är ganska varmt redan, folk ligger utspridda på golvet, i sparsam klädsel (shorts och linne är favoriten här) jag lägger mig ned på min matta som instruktören har fixat fram till mig och jag börjar andas genom näsan och har öppna ögon. Det där sista är viktigt serru, närvaro är grejen.

Sen kör det igång och redan innan passet har börjat är jag hyfsat svettig. Det andas och kroppen böjs i åt all möjliga håll, en liten paus (10 sekunder) mellan varje position för återhämtning och även om det råder ett lugn och stor koncentration är det ett visst tempo och en underliggande explosivitet i rörelserna. Den vansinniga värmen (40 grader) gör att lederna är varma och musklerna krampar mycket lite. När jag får bryt/yrsel är det bara att lägga sig ned, svetten rinner konstant i floder. Jag är inte säker på om instruktören säger "torra hälar ihop" ibland men det kan jag säga att kvantiteten svett och luftfuktighet i rummet är skyhög så torrt existerar inte. Efter 90 minuter är det slut, då ligger jag som en utslagen lotusblomma (?!) och får en fuktig, kall och doftande minihandduk av instuktören. Fantastiskt! bara att lägga över pannan och så kan hjärtat snart börja slå i normaltakt.

så småningom smyger jag mig ut ur lokalen, automatiskt blir jag långsamgående och lite harmonisk - lite komiskt, och trippar iväg till frukt och nötbuffén utanför och häller i mig ytterligare någon liter vatten, småpratar med andra svettiga människor och går långsamt in i den mörka duschen.

Enkelt uttryckt, det här var kalas, jag är frälst och det ska göras om, snart.

svettyoga

japp, nu är det dags, efter två veckors spänningshuvudvärk, hudsmärtor, magkatarr och allmänt rassligt hälsotillstånd är det äntligen dags. Jag har hört talas om det här i över ett år nu och antingen blir jag frälst eller så avskyr jag det. Som vanligt med träningsformer, inga gråzoner....svettyoga, here I come!

råbiff

är löjligt gott.

Jag får pippi på olika maträtter och försöker prova hur olika restauranger väljer att servera dem. Som student började jag smaka av Club Sandwich men upptäckte snabbt hur den föräcklades av vissa hak med något så äckligt som kyckling i curryröra?! Hur tänkte de då? Grodan var de första som jag upptäckte denna läskighet hos, sen tycks det ha spritt sig. Dags att byta rätt alltså.

J introducerade mig för råbiff. Med stor skepsis trots en stor förkärlek för blodiga biffar provades denna mytiska rätt. (I Uppsala hade kårstyrelsen en årlig middag med råbiff som alltid slutade i mindre kaos.) Numera är det en av mina absoluta favoriträtter.

Nåväl, fram till i onsdags har Tures ståtat med den bästa råbiffen, tätt följd av T/baren. Dock hamnade vi på Bistro Nouveau för en enkel middag och råbiffen kommer in, färdigblandad! med sås?! Inte omonterad som jag är van från svenska krogar. Denna franska Tartare de Beouf visar sig dock vara den absolut bästa, någonsin!

bekräftelse

Många av mina vänner och jag själv går omkring och väntar på att bli avslöjade för att vi är en bluff. Vi överpresterar och är superduktiga, jobbar hårt, har ett vackert hem, är roliga med ett stort socialt kontaktnät, en del uppfattas till och med leva det perfekta livet. För vems skull? Vilka känslor väcker detta hos oss?

Så länge jag gör något för min egen skull (eller av altruistiska skäl men det är inte ämnet här) så är det ok. Men när jag bara gör saker för att vinna andras gillande förlorar jag mig själv, och prioriterar bort mig själv.

Vilka känslor väcker de perfekta människorna hos oss? Beundran? Javisst, förtäckt. Avund, absolut. Avunden luftas flitigt och kritiskt. "Jaha, den där är ju såå himla perfekt, behöver väl inget = är inte värd något mer"

Det är skönt att göra bra saker för andra och för sig själv men om det ständigt måste luftas för bekräftelse så förändras syftet med handlingen. Bekräftelse är viktigt men hjärtat kan inte fyllas av bekräftelse från andra, det viktigaste är att bekräfta sig själv.

det tar på krafterna

det här med cykling. Har redan fått träningsvärk i benen efter gårdagens strapats hem i motvind.

Imorse höll jag istället på att köra på två fotgängare och en polisbil, då vaknar man till...

premiär

Efter att ha trasslat ut cykeln ur alla buskage och andra onda människors cyklar var det premiär idag. Med ny klädsam cykelhjälm och låset i väskan trampades det intensivt över Tranebergsbron. Värken som plågat mitt arma huvud i fem dagar blåste bort, hamnade nog i Vreten eller nåt...

det kändes fantastiskt, sen kommer adrenalinpåslaget: "ska jag cykla om, slöis! nä vänta nu blev det nedför och han har växlar, nu då? Äh fasen, möte, nu då? Äh jag ska ju svänga nu, eh vad gäller nu, lämnar jag företräde eller? grabbjävel kolla åt vänster också, undrar om trafikljuset reagerar på cykeln, ah där kom en bil skönt...hm törs jag köra över kanten eller får jag punka igen då? chansar...gick bra, hm parkerar alla som idioter? äh får bara låsa, inte låsa fast idag då. titta en spegel, OJ!"

kalenderliv

jag blir liksom tyngdlös när jag glömmer kalendern. Har varit på landet i helgen och i vanlig ordning somnat på soffan framför en hyfsad fotbollsmatch. Kalendern fick inte följa med ut i lördags, den ligger hemma och innehåller förhoppningsvis inte några viktiga engagemang för dagen. Om sådana finns så är de bortglömda, lite läskigt men lite småskönt. då kan jag göra som jag vill :-) Hm, men det är väl ändå jag som har kontroll över min kalender? eller?

Vari består de fria valen? Härom veckan höll jag ju på att smälla av för att jag låtit bli att tacka nej till vissa engagemang. Har jag undermedvetet glömt kalendern hemma för denna saks skull? eller var jag bara normalt disträ och trött i lördags? Morgonsur? Ja definitivt. Stressad? jajamensan.

Nu ska jag iallafall göra något helt oplanerat. Äta lunch?! JA, det planeras ju inte, det görs bara, nästan varje dag, ändå.

det kan ändra sig

tänka sig, med en sjukt rasslig inställning knatar jag in på såpan, har gjort ett litet pit-stop på åhléns för att se lite mindre glåmig ut, glömmer bort namnet på parfymen jag brukar använda så jag tar den jag hade innan, disträ...

Nåväl, möter glada människor och gör det jag trodde jag inte längre klarar av: laddar om. Japp detta fenomen utvecklades med viss förfining under mina studieår. Kör hårt med tentaplugg och party och ladda alltid om, oavsett hur trött du är. Det funkade i fredags iallafall...jag hade hysteriskt skoj.

uttråkad och less

jag börjar bli gammal och trött, känner mig som en gulablendtant...trött, sliten, rynkig med gäddhäng på underarmarna och släpande fötter. Hallå! vill jag ropa till kroppen, det är ju för tusan fredag, ROLIGT!

Men icke, ingen reaktion, trött höjning på ögonbrynen "eller hur? när får man gå och lägga sig?" huvudet är instängd i en sån där badmössa och hjärnan har tryckts ihop lite.

Har för första gången på något år hävt ur mig kommentaren att jag är less på mitt jobb, jag är uttråkad, understimulerad, u name it. Och detta har jag även upplyst min chef om. Så nu ska vi söka jobb åt mig, bisarrt?! javisst men jag har en bra chef.

slitstarka grejer

trots Jompas tvivel om mina cykelkunskaper kunde cykelreparatören konstaterar att jag hade punktering på slangen och så frågade han lite försynt om jag ville byta däck också. " Hurså, ser det slitet ut?" "Ja, alltså... företaget som tillverkade de här gick i konkurs för 25 år sen."

cykeljävel

den vägrar ta emot luft?! här försöker jag göra konstgjord andning både klockan tolv på natten och halv nio imorse och den vägrar fortfarande. undrar om det kan vara ett användarfel?

verktyg

Jag brukar diskutera det det här med prylar rätt mycket. Skidåkning är en materialsport, javisst. Dyra pjäxor, skaljackor, nya bindningar, goggles för att inte tala om underställ, några av tjejerna kan tjata i timmar om lager ett och två.

Nåväl, jag börjar gilla verktyg. Idag fick jag köpa en ny cykelpump (kvalar kanske inte in som verktyg men jag var åtminstone i en järnhandel) och det bästa av allt så hittade jag ett slags skum som man sprutar in i cykelslangen och så täpper den till hålen = eliminerar pyspunka - briljant. Såna här praktiska oanade grejer är störtsköna.

Mitt andra favoritverktyg (?!) just nu är naturstensbetongplattlyftaren...

Shopping gör folk glada. En del köper skor och handväskor, andra vinkelslipar och slagborrar, båda används i samma utsträckning och det blir lika fint.

punktering

imorse, rackarns. mer disträ än vanligt idag när morgonen börjar ostrukturerat.

vårkänslor

hur var det nu, när fick jag egentligen ta ut cykeln när jag var liten? Jag antar att mamma och pappa bestämde till en början och sen släpades den ut så fort det tjatades länge nog. Sen kom uppsalaperioden då jag cyklade året runt, någon galen (eller klok) korridorare köpte till och med dubbdäck till sin cykel. Och idag är jag stolt lånare snart ägare till en skruttcykel av det famösa märket Fram. Jag tog en provtur runt kvarteret och kände mig som en femåring, når inte riktigt ned till tramporna och det känns fullständigt livsfarligt i trafiken. Båda fenomenen kommer att avhjälpas i en hast. Skiftnyckel och hjälm, sen är det bara att köra! Tjoho, se upp!

spinn

Min hjärna går i spinn. Sista veckan har jag varit borta från kontoret och istället kalasat i Uppsala, besökt min far i Gällivare och hjälpt honom med flytt, mellanlandat på fredagsdrinken en och en halv timme efter att planet landat, hjälpt en väninna i Stockholm att flytta, ilat vidare till Dalarö för att bära på betongplattor. Är det all denna fysiska aktivitet som får hjärnan att gå i spinn?!

Jag känner mig som en duracellkanin, om jag forstätter i det här tempot kommer jag antingen att bränna mig själv i två ändar (ja som på ett ljus - metafor) eller, vilket känns mycket roligare och kanske troligare, att uträtta storverk!

Jag flänger runt som en tätting (tror att det bor en sån familj just nu i min ventil - det kanske smittar?!) och kommer på briljanta saker. Bäst att göra en lista:

• Skriva kokbok
• Nätverka för att skaffa nytt jobb, medan det jag har fortfarande är kul
• Kroppsarbeta så att hjärnan fortsättera att hålla sig i form