ångest och terapi

det verkar ha gjort susen, terapin är snart avslutad och jag mår bättre än på länge.

Snubben jag är så förtjust i verkar inte vilja träffa mig och visst är det trist och det gör mig lite ledsen men det är bara att gå vidare.

skitgubbe skriker jag för mig själv och så känns det lite bättre för samtidigt börjar jag småle över att mitt hjärta trots allt fortfarande kan beröras. tack skitgubbe...