oansvarig?!

varför ger det ordet mig krypningar till skillnad från sorglös. Det ena känns som något riktigt dåligt medan det andra är rätt ok på ett sådär dandyartat sätt.

Just oansvarig vill jag, uppenbarligen, inte vara. Någonstans finns en underliggande skräck för att någon ska ta ifrån mig den självständighet jag har som ensam oberoende självförsörjande karrärkvinna. Och vem skulle det vara? blir den retoriska frågan. Den enda som kan göra det är ju jag själv (förutsatt att jag inte blir totalt galen och därmed LPT:ad).

Den här skräcken och oron över detta återkommer med jämna mellanrum, i princip alltid när jag varit oansvarig. Och i princip alltid gäller det pengar eller sprit. (Vad skönt, allt kokar ned till pengar och sprit och kemister påstås ju att allt kan lösas med sprit....nu tror jag att resonemanget börjar sladda lite).

Kan något så enkelt som lite frustration över att vara pank vekligen generera allt det här. Jo, om jag tänker för mycket och gör problemet större än vad det är. Det jag bygger upp hela problemet kring är att pengar ger frihet. Den som inga pengar har är ofri. Nog låter det som ett i-landsproblem men det blir trots allt en sanning för mig. Jag känner mig begränsad i mitt rörelseutrymme och därmed ofri.

Så vad göra? Det gamla vanliga, ta tag i ekonomin, "It's the economy stupid!" så enkelt och ändå så svårt, men kan en stat fixa det borde väl ändå jag. Tillbaka till enheterna...