äta eller ätas

såg med förfäran sjukt billiga flygbiljetter till frallan flaxa iväg imorse (nej, viss osäkerhet i semesterplaneringen hade hindrat mig från köp), Fly Me konkade. och med ett asgarv öppnar jag lite senare ett brev från Sterling, "Har du bokat med Fly Me? Se vad Sterling kan göra för dig" och så en radda alternativ om och utifall att etc.

jag bara älskar de marknadsmässiga reflexerna. det gäller att hugga, fort som tusan annars är någon annan där och positionerar sig. gör vi någonsin så i vardagen? eller är det rent företagsekonomiska mekanismer. är det mer ok i näringsliv än i privatliv? i det förra ska ju inget tas personligt...

huggandet påminner om den där (i mitt tycke extremt otäcka) leken på barnkalasen förr i tiden, gå runt ett gäng stolar och sätt dig när musiken slutar. den som inte haffar en stol snabb åker ut. jag gillar inte att åka ut.

hrm, där motsade jag mig själv, inte sant. jag gillar reflexerna, men inte när det innefattar en dålig konsekvens för mig själv. två alternativ framstår som lösning, acceptans eller att alltid vinna. det ena behöver väl inte utesluta det andra men kommer jag jämställa acceptans med förlust? det gör jag ofta idag, nå återstår att se om det går att anpassa teori till praktik. svårt.

är jag en marknadsanpassad person privat med rationella val eller går jag då på känsla? och är jag överhuvudtaget konsekvent?