men väldigt olika beteenden.
med åren har jag noterat att mina vänner lever olika mycket i förhållanden. En del tycks vara seriemonogama, dvs de går från ett förhållande in ett annat. Andra (som jag) är mer eller mindre alltid singlar.
Inget fel i varken dera men härom dagen träffade jag en av mina vänner som nyligen blivit singel och hon, som kan hävdas tillhöra den seriemonogama gruppen, hävdar att hon är det för att hon är så rädd för att vara ensam. Alltså, när hon lämnar ett förhållande eller blir lämnad så hittar hon mycket snabb någon ny. Eller som hon själv uttryckte det. "Kastar sig en ny famn för att slippa ensamheten"
Det här påminner lite om mitt eget beteende (förbered dig på ett chockerande avslöjande nu) fast precis tvärtom. Rädslan för att vara ensam yttrar sig istället så att jag garderar mig från att aldrig bli lämnad genom att aldrig ge mig in i ett förhållande. Hängde du med? Rädslan för att bli övergiven är alltså starkare den imaginära lyckan som kan komma med en förälskelse. För det kommer ju att gå åt helvete i alla fall, och då är jag ju ensam ändå i slutändan, varför hoppa över mellansteget?
Sen kan jag skylla hur mycket jag vill på att alla killar jag dejtar är dundertråkiga, korkade och allmänt oinspirerande, (vilket de har varit) de får ändå sällan en ärlig chans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Äntligen någon som ser förhållanden på samma sätt som jag!
Puss på dig Penelope :)
Jag är ju lite inne på ditt spår..fast ändå inte :) Jag är mer ytligt sinnad.
Jag är för cool för o limma på nån tjej.. så därför gör jag inget. Vafan är jag skraj för? Nu har jag börjat träna lite och fick ju nobben första gången för 1månad sedan. Så farligt var det inte. ;)
Snart är det sommar också! Då ska det bli träningsläger kring sthlms gator.
Jag tror nog att det är mer fördelar än nackdelar o gå in i ett förhållande.. till skillnad från joules. =)
Ge efter lite så ska du se att de dyker upp nån som har lite innanför pannloben! Nu menar jag inte att du ska ställa dig på malmskillnasgatan utan bara låta bli o blocka snubbarna som kommer i din väg!
Good luck!
Mina kära föräldrar brukar hävda att det bästa är det godas fiende och att i sökandet efter det bästa missar jag goda saker. Nåväl, må så vara men det jag som bekymrar mig är att jag ska "nöja" mig med något som ändå inte är vad jag önskar. Bara för att...och därmed bli missnöjd och bitter. Nu har jag bevisligen inte nöjt mig med något på sistone men det är en annan historia.
Mja... alltså saken är kanske att du inte ger plats/tid för de små stackars gossarna.
De får inte ens en kvart var så de hinner visa att de faktiskt kan stå på ett ben eller att de kan byta vinterdäck och knyppla samtidigt.
Detta är iof en vanlig åkomma nu för tiden. Bättre att kasta bort skiten o köpa nytt isf o laga. =)
Äh, jag skyller på att jag är kontrollfreak och tycker om att bestämma allting själv.
Nackdelen är att det är lite dyrt att betala hela hyran själv men man slipper alla frågor, tjat och svartsjukedraman.
Men om jag träffar på nån som är riktigt riktigt jävla bra som jag blir kär i kan jag tänka mej att överväga den här förhållande grejjen (fast den är skitläbbig).
I typ åldern 15-31 kastade jag mej från det ena till det andra. Nu satsar jag mer på kvalitet än kvantitet. Det är lite det jag vill säga.
Å när det trycker på kan man ju alltid ragga upp nån på krogen :D
Antligen är jag skitskrajj eller så älskar jag att vara singel på riktigt.
Jag är väl som en guldfisk... glad som fan o simmar runt i skålen och fattar inte skit. Ibland skymtar man ett akvarium lite längre bort i zooaffären. Vad händer om jag flyttar till pirayan el neontetran? Karpen ser kul ut. Det kanske kan va nåt? OJ nu kommer det ner mat här borta!!!
Jag tror faktiskt det är lite VM i självbedrägeri det där med o vilja vara själv.
Jag tror verkligen att man kan nå ytterligare en nivå på gladhetsskalan. Dessutom utvecklas man mer om man hänger stadigt med någon annan. Ingen är perfekt.
Visst finns det minsugrejer men plussgrejerna överväger i det hela. FÖrutsatt att det är någon man gillar och håller av. =)
Jag får väl fösöka göra listan på alla plussgrejer nån dag.
Jag förstår inte varför tvåsamhet är det "normala". Varför är det så självklart att man blir lycklig av att vara ihop?
Egentligen?
Skicka en kommentar