har funderat på det här med självgodhet en hel del. Somliga människor går mest runt och är sådär lite skönt nöjda. De sprider glädje och förnöjsamhet. Detta kan inte alltid fördras och då tolkas de som självgoda.
Det är, enligt min mening, att förstöra ett utmärkt uttryck på en person som är nöjd med sig själv utan anledning och är helt utan självinsikt. Detta drabbar oss alla ibland. En del oftare än andra och ännu oftare i offentlighetens ljus.
efter snabbt forskande finner jag åtminstone en definition på uttrycket: nöjd med sig själv på ett irriterande sätt. (bonus var ett par uttryck "självgod ända in i kaklet", " i varje man bor en självgod onanerande bebis" ) och det finns sjukt mycket bloggar om detta ämne.
Grattis, nu en till!
Så till huvudfunderingen, vem avgör om en annan är självgod? ligger det i betraktarens öga eller finns det en generell uppfattning?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar