dagens terapiläxa; vad är skillnaden mellan att bejaka och berömma en person. en snabb slagning på själva verbet i synonymordboken ger nedanstående resultat:
bejaka= bedyra, besanna, intyga, vittna
berömma= lovord, lovorda, lovsjunga, prisa, smickra, upphöja, utpuffa (?!)
enkelt uttryckt kan jag tolka det som att en persons inre kvaliteter bejakas medan personens handlingar och yttre kvaliteteter kan berömmas.
i bejakande ingår en dialog, beröm kan utdelas som en kommentar eller en endimensionell bild av det yttre jagets egenskaper. det ena är inte nödvändigtvis bättre eller sämre än det andra men jag tror att vi drar oss för att bejaka, och se, varandra. det är lättare att berömma, det ställer inte lika höga krav på inlyssning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har tidigare bara använt uttrycket bejaka när man talar om sig själv: exempel: Han bejakar sina kvinnliga sidor (och precis som du säger att det då också handlar om inre kvaliteter). Men bejakar vi andra?
Ska bli kul att ses ikväll! Sista gången innan jag flyttar.
jag uppfattar att bejaka någon också är att se någon, för vad personen är och kanske behöver snarare än för vad hon gör.
Skicka en kommentar