tro och vetande

min mormors mor brukade använda ett klassiskt uttryck "var och en blir salig på sin fason" och jag antar att hon med det menade att tro är ngt personligt och även privat. jag väljer själv och ingen annan skall lägga sig i min trosuppfattning

ibland undrar jag om alla trosanknytna val verkligen är egenvalda.

självklart är jag ju präglad av min egen uppväxt med gudföräldrar som aktiva kristna, de ansträngde sig ordentligt för att berätta för oss om kristendomens budskap. jag har inte valt att leva som de men jag har fått en rejäl grundutbildning i vad jag uppfattar som kungstanken i denna religion.

i livskriser söker sig många människor till religion för tröst och förståelse, jag tror att dagens moderna människa med alla våra framsteg har svårt att förstå nederlag och besvikelser. i den västerländska kulturen uppfattas lidande och död som ett ont. men det går ju att förenkla teodicéproblemet genom att betrakta döden som en befrielse. vanligtvis går dock inte sådana föreställningar ihop med idén om en allsmäktig och god Gud, eftersom denne är upphovet till skapelsen. det går att vända på problemställningen och istället fråga sig var det goda kommer ifrån och varför vi utgår från att det goda är normen. även detta förutsätter att man talar om en allsmäktig och god skapargud.

den mest allmänt accepterade lösningen på problemet inom kristendomen är att det ligger inbäddat i problemet med den mänskliga friheten. enligt denna uppfattning var det Guds vilja att skapa en varelse som var i stånd att förkasta honom, så att den gemenskap som skulle uppstå mellan Gud och människan inte skulle vara tvungen, utan en akt av fri vilja och oegennyttig kärlek. möjligheten att säga ja förutsätter möjligheten att säga nej.

och nu kommer jag till pudelns kärna, när väljer vi egentligen själva vår religion och tro. när/om vi döps? när/om vi konfirmeras? hur många tillhör egentligen ett trossamfund helt slentrianmässigt?!

de som i vuxen ålder väljer att byta trosuppfattning gör ju ett aktivt val och har förhoppningsvis tänkt över något som kan uppfattas som ett stort och mycket privat val.