ett regn av omsorg

efter gårdagens totala urladdning av ångest och allmän depression kan jag bara glädjas åt att jag har så många som bryr sig. det känns lite uppblåst att stoltsera med det men jag kan inte låta bli. det är ju ett skönt motsatsförhållande till de extremt negativa tankar som rasslade runt som ett stridsgissel i mitt huvud härom natten.

det är lätt att börja avdramatisera sin själs svaga stunder så här i efterhand. jag känner mig som någon slags drama-queen. jag menar var det verkligen så illa? Jo , det var det, jag har i ärlighetens namn inte mått så dåligt i hela mitt liv, någonsin.

glädjande är ju att jag nådde toppen, eller snarare botten, i onsdags. så jag mår betydligt bättre idag än igår och än i förrgår etc. J träffade (privat) en tvättäkta psykiatriker igår som berättade om fördelarna med ångest (?!) är att det går nästan alltid att bota.