är det dumdristighet eller masochism att ge sig in i projekt som kommer att misslyckas?! eller blir misslyckandena en självuppfyllande profetia? eller är det en korkad uppfattning om att när det väl lyckas så var det bara ren tur, inte ens egen förtjänst?
och var kommer de här idéerna ifrån, har jag kommit på dem själv? eller är det någon slags skyddsmekanisk mot risken att lyckas och vara lycklig över det? är det någonsin nog?
"varje människa är sin egen lyckas smed" jovisst och ibland hittar jag inte städet utan släpper släggan direkt på foten.
dags att se över det riktiga tillgångskontot igen, vad finns där egentligen som övertygar mig om min egen förträfflighet och vilka insättningar behövs för att få balans... en av dagens insättningar får bli kärlek från familj och vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror inte på att du skulle ge dej in på nått som du visste skulle misslyckas med. Möjligen att du tycker att 110% lyckat resultat inte är tillräckligt bra.
Det är bra med höga ambitioner men i ett omöjligt projekt är "bättre än väntat" ett jävla bra resultat.
Eller är jag ute och cyklar nu?
Och för övrigt så misslyckas jag med ungefär 50% av alla kommentarer jag skriver här eftersom jag alltid skriver fel på word verification grejjen. Haha.
Jag hänger inte med i den här posten.. det är för svåra ord =)
Utvecklande och drivna människor vågar sig på tuffa projekt. Dom lata/mindre smarta tar på sig enkla, monotona och sånt de redan kan.
Du sysselsätter din hjärna.. vi andra har lagt den i sparläge!
titta! tre insättningar på självförtroendekontot, det här går ju utmärkt!
Skicka en kommentar