Efter att ha trasslat ut cykeln ur alla buskage och andra onda människors cyklar var det premiär idag. Med ny klädsam cykelhjälm och låset i väskan trampades det intensivt över Tranebergsbron. Värken som plågat mitt arma huvud i fem dagar blåste bort, hamnade nog i Vreten eller nåt...
det kändes fantastiskt, sen kommer adrenalinpåslaget: "ska jag cykla om, slöis! nä vänta nu blev det nedför och han har växlar, nu då? Äh fasen, möte, nu då? Äh jag ska ju svänga nu, eh vad gäller nu, lämnar jag företräde eller? grabbjävel kolla åt vänster också, undrar om trafikljuset reagerar på cykeln, ah där kom en bil skönt...hm törs jag köra över kanten eller får jag punka igen då? chansar...gick bra, hm parkerar alla som idioter? äh får bara låsa, inte låsa fast idag då. titta en spegel, OJ!"
3 kommentarer:
Haha... skön! :)
Såg precis alltin framför mig!
Instämmer, gud vad jag skrattade när jag läste.
Det blev väldigt bild-ligt :)
Skratt! Kanner verkligen igen mig sjalv fran sasongens forsta cykelturer i Stockholm.. Ett riktigt adrenalinpaslag, att en cykeltur kan fa en att kanna sig som varsta extremsportaren!! haha
Skicka en kommentar